Första...

...tyllkjolsförsöket a la Groovybaby.... Nästan 3 meter tyll på 130 cm bredd gick det åt - till varje kjol (!). Men snabbt gick det att göra dem. Det jobbigaste och mest tidskrävande var att klippa till alla tyll-längder faktiskt. I översta kjolen 3/4 rödlila tyll (2 meter) och 1/4 blålila tyll (nästan 1 meter). I den nedre 3/4 rosa tyll och 1/4 röd tyll.

Knodden är supernöjd. Själv tänker jag att nästa gång kanske jag ska:

• Använda mig av mjuktyll istället för vanlig tyll (fast blir då tråkigt färgbegränsad samt ruinerad)
• I så fall köra tre lager tyll på varje längd istället för två lager (kanske inte går på vanlig tyll då det kan bli för tjockt)
• Göra kjolen lite längre (kanske)
• Göra längderna smalare (definitivt vid vanlig tyll)
• Klä modellen i lite mer passande tyllkjolskläder innan plåtning :-)

Ha en fortsatt härlig helg. Knoddpappan är iväg och lyssnar på tung musik i dagarna tu. Knoddarna fascineras över att vi har en alldeles riktig prinsessa (som till råga på allt ska gifta sig i dag). Jag känner mig plötsligt så lycklig och priviligerad, men behöver en dusch. Och snart skall vi på födelsedagskalas (igen!)....

Glada byxor!

Efter en after work inklusive middag med mina nya kollegor, en namngivningsfest för bästa vännernas lilla son, en 50-årsfest för den gamla mentorn samt efter en dubbel födelsedagsfest för "Lenalena" och lillebror på en och samma helg så är man betydligt tröttare efter helgen än innan. Liksom... Men även om jag var rätt mör i gårkväll så färdigställde jag ändå en trippel byxbeställning för den var kul och beställaren så färgglad :-).


Först ut det gamla OttoPippi-signumet Trulsbyxan! Den var min bestsellerbyxa sommaren för två år sedan, och är faktiskt en väldigt söt shortsmodell. Här i rosa-gul blom och med gula muddar. När jag sydde den kom jag på att jag måste sy upp ett antal Trulsbyxor till mina egna knoddar inför sommaren. Deras gamla är på tok för trånga om knubblåren nämligen...

Näst ut en Longstocking i härligt blommig frotté med knallgröna muddar.

Och sist men inte minst, en volangbyxa! Beställaren hade sett de här och gav mig fria händer för tygvalet till ett par likadana.

När jag ser alla tre tillsammans så blir jag lite färglycklig.... :-)

Through the Looking-Glass...

Min alldeles egna lilla Alice i Underlandet.... Henne saknade jag idag... Och hennes syster... Det känns som om morgonen var en evighet sedan. Fast helgen skall vi proppfylla med fester. Tre stycken. Och det skall bli fantastiskt.

Med ett par tajts i all enkelhet som skall matcha den här önskar jag er alla en sagolik helg!!

Sy mig lycklig nu...

Åh, vad jag har saknat knas-sömnaden det sista! Det var givetvis jättekul och lärorikt att få pilla med balklänningssömnad, men nu får jag äntligen OttoPippi-toka-till-det med "runde lommer" och allt sånt där igen! :-).

Två månader försenad till sin ägarinna blev den, Maxiklänningen som går i oreange och någon annan obestämbar färg. Grön? Brun? Beige? :-) Nåväl, det är nämligen synd om mina stackars beställare. Denna vår har de bara fått vänta. Men nu skall jag ta hand om alla era strandväskor, klänningar, shorts och allt var det är för nu har ju sommaren faktiskt börjat! Och jag har bestämt för att jag under den skall sy mig lycklig!!

Sommarsmock!

Smock är väldans somrigt. Det verkar gå en riktig smockvåg genom sömnadsbloggarna just nu. Inläggen har också haft en himla massa bra smocktips (tack alla). Knoddar i prinsessåldern avgudar ju dessutom smock. Åsså hade jag precis införskaffat smocktråd. Var ju liksom bara tvungen att kasta ihop en klänning åt knoddarna i går (innan jag ikväll skall fortsätta med mina stackars bortprioriterade beställningar, promise...) Mycket knodduppskattat kan jag ju tillägga... Den blommiga velouren är fyndad second hand, typ 4 meter för 70 spänn :-).

Annars är livet lite motigt just nu. Jag fick reda på i går att jag inte antagits till min drömutbildning i höst. Det betyder att jag är förpassad till visstidsanställningar inom min svajiga bransch minst ett år till.... Suck... Trist... Blä....

Maj på bal i maj!

Idag fick jag några bilder på min balklänning in action på mailen och jag kan inte låta bli att lägga ut dem genast. Även om jag egentligen borde vänta med att lägga ut klänningen för beskådan. För vet ni vad (?). Den vackra ägarinnan till min klänning fick nämligen under balen en förfrågan från en fotograf som ville plåta henne i min klänning på en strand!! En stor komplimang till både henne och mig på två helt olika sätt :-). Jag återkommer med dessa bilder vid ett senare tillfälle.

Alltså. Modellen på klänningen är ju egentligen rätt enkel. Men det var det kruxet att min lilla askunge bara hade en idé i huvudet (om än klar och bestämd) om hur klänningen skulle se ut. Jag fick helt sonika skapa ett helt eget mönster efter hennes mått. Inte helt lätt. Faktiskt. Tillskärarakademien har jag ju tyvärr inte gått. Sedan är det verkligen inte heller helt lätt att sy hela klänningen i dubbla tyger. Speciellt inte om de utgörs av sidensatin och tunnaste chiffongen. Hur sliskigt kan det bli liksom. Svar: skitsliskigt! Jag är ändå jättenöjd. Och viktigast av allt, det är ägarinnan också, som hade blivit tårögd när hon såg resultatet. Jättekul!

Annars har jag inte alls hunnit med att kolla in alla andras blogginlägg som alstrats under min bortvaro. Veckan har nämligen kantats av introduktion på mitt nya jobb (jättekul med nya arbetsuppgifter som redaktör), en begravning långväga bort (sorgligt och tog kraft men samtidigt fint och bra), ett återupptagande av min träning (äntligen lite träningsvärk) och planerande inför knoddfest på lördag... För i morgon fyller knoddarna nämligen fyra år!!!! Mina stora älsklingar!! Jag är så exalterad så man skulle kunna tro att det var jag som fyllde (fyra)! :-) Som morgonpresent (det måste man ha, och väcka dem med) skall dessa kjolar ges bort. Gissa vad de kommer att ha på sig till dagis i morgon? :-)

Hello, hello! It´s good to be back....

...sjöng både Gary Glitter och gossarna i Sator när det begav sig. Jag nynnar samma sak. För nu äntligen är jag tillbaka från arbete utomsocknes, från pillig balklännings-sömnad. Tillbaka till ett nytt jobb, till vanlig OttoPippisömnad och inte minst till bloggvärlden igen. Härligt!! Bilder på balklänningen skall ni få, men först då balens drottning står färdigfixad inför den stora kvällen (jag har strängeligen beordrat att massvis med foton skall tas och skickas till mig).

Livet har ju varit lite stressigt på sistone. Under den senaste veckan eller så har inte mindre än tre paketavier singlat ner på vårt hallgolv från brevinkastet. Och det var först i dag jag hade ordentligt med tid och ro att gå till ATG-ombudet och hämta ut mina paket. Hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig. För först och främst hade jag faktiskt glömt av att jag hade vunnit en vinst i Strumpetossas tävling. Det var därför en något förvånad OttoPippi som hittade dessa i det första paketet:

Helt UNDERBARA kjolar till knoddarna!!! Tack snälla du, Strumpetossa!!! Jag vet att knoddarna kommer att älska dem!! Passande nog fyller de fyra år på fredag och jag tänker ge dem kjolarna i födelsedagspresent. Skickar dig livebilder om ett tag alltså :-)

Nästa paket innehöll detta tyg!! Ett helt påslakan!!!!!

Det var supergulliga Makrill som så himla generöst hade gett mig det som tack för ett armband hon fått. Tack snälla, snälla du!!! Tyget är apcoolt och jag ser framför mig en sommarklänning eller kjol i detta.

Det sista paketet innehöll mina oreanga fordon. Bara så ni vet, OttoPippi-beställare :-). Tänkte faktiskt också sy mig själv en tajt topp i detta :-)

I veckan skall jag ta mig tid att kika in på de över 1000 inläggen jag missat från er andra sybloggare under min frånvaro. Vi "ses" snart alltså!!

With A Little Help From My Friends?

Halloj! Här kommer ett livstecken från mig! :-) Ett livstecken mitt bland arkeologiska undersökningar (i Varberg alla ni som undrade i förra inlägget och tusen tack alla för olika inbjudningar till er :-)), ryggskott (aj, aj), bihåleinflammationer nära hjärnan (så att mössknodden blev tvungen att läggas in på sjukhus i flera dygn och sedan bada i antibiotika), "jåsa" pärlor fast i näsan, kräksjuka mormödrar, halsflussiga mormödrar, maskar i magen, baciller i rumpan, fådda jobb, nervös väntan på antagningsbesked, astrid-lindgrens-världs-resor, stundande födelsedagar, begravningar och sist men inte minst sömnad av balklänning!

Apropå det sistnämnda så skulle jag behöva eran hjälp. Så snälla alla duktiga bloggsömmerskor (och fåglar och möss) därute, tillåt mig en trivial balklänningsfråga... Hur skulle ni gjort i detta fall: Kjoldelen (och livet också för all del) på klänningen är i dubbla tyger. Sidensatin med en överliggade chiffong. Jag syr sidsömmarna på de olika kjolarna var för sig. Tänkte mig fällsömmar för snyggast resultat då överkjolen kommer att vara genomskinlig. Båda kjolarna rynkas tillsammans för att sys fast i midjelinningen tillsammans. En dragkedja skall sys i midjelinning och kjolar på vänster sida. Hur i allsin dar avslutar jag en fällsöm snyggt där dragkedjan skall tas vid?? Hur skulle ni på ENKLAST MÖJLIGA VIS sy fast dragkedjan i dessa dubbla tyger och som sagt lösa fällsöm-möter-dragkedja-problemet?? Tacksam OttoPippi för svar....

Visar också upp nyligen fyndade mönster. Jag brukar aldrig ha tur då det gäller att hitta just lite fräcka 60-talsmönster som jag så ofta suktar efter. Jag brukar ju oftast få tigga mig till dem från er (tack snälla Palven och Errajka) men häromdan hade jag tur på Myrornas och bara för ett par kronor styck. Jag har också fyndat tyger på sistone, både i bomull, trikå och velour. De finns uppdaterade på OttoPippityger om någon är intresserad. Jag saknar emellertid sömnads-blogg-communityn (d v s Er alla) och hoppas snart att livet lugnar ner sig så att vi "ses" lite oftare! Trevlig långhelg!!

Tyst och tomt...

...är vad det kommer att bli här ett ganska långt tag framöver. Kära beställare, byterskor och allehanda OttoPippi-läsare. Nu är det såhär. I mitt försörjningsyrke som arkeolog händer det titt som tätt att man får jobb ganska långt bort ifrån hemmet. Fornlämningarna ligger ju där de ligger liksom. Då måste man veckopendla hem eller i bästa fall komma hem mycket sent på kvällarna. Nu har detta hänt mig och jag kommer att jobba så fram tills slutet av maj. Det betyder att min tid för sömnad i princip kommer att sträcka sig till helgkvällar (för dagtid på helger är veckans enda chans till att umgås med mina barn). Det i sin tur ger förstås efterverkningar på alla beställningar, byten, vårutmaningar, egna nya ideér osv under denna tid. Som grädden på hela kaosmoset har jag två balklänningar som skall sys och som ju förståeligt har sina absoluta deadlines och som måste prioriteras.

Det jag försöker säga är att jag tyvärr kommer att vara tvungen att lägga alla beställningar och byten åt sidan fram tills början av juni. Jag tror att jag har mailat alla berörda om detta men har jag missat någon så hoppas jag att ni kikar på det här. Vill man beställa saker av mig under denna period går det givetvis bra, men jag kommer ju inte kunna påbörja dem förräns kanske i slutet av juni eller så. Jag kommer inte heller vara så aktiv på bloggen eftersom jag helt enkelt inte kommer att ha så mycket att lägga ut. Förmodligen kommer jag inte heller att ha så mycket tid över till alla andras bloggar, tråkigt nog. Jag kommer att sakna sybloggeriet med allt vad det innebär under denna period men lovar att återkomma med kraft, energi och skaparglädje igen i juni! Tills dess - ha en fin vår alla!! Kram!!

Utan modem.....

...i flera dagar försmäktade jag i detta hem. Ingen mail, inga bloggar att följa, inga inlägg att göra. Delvis därför har det varit helt OttoPippi-tyst både här hemma och ute hos er ett tag nu. Men jag har också varit fruktansvärt trött sedan vi äntligen fick ett nytt modem. Och veckan som kommer nu efter påsk har jag också massor av annat att göra så jag kommer att ligga lite webb-lågt ett tag till. Bara så ni vet, men jag skall försöka ta ett varv och kolla in allas inlägg typ ikväll.

Något som verkligen piggade upp när jag efter flera dagar kunde läsa min mail var att jag kommit på andra plats i Strumpetossas tävling! Så himla kul. Jag har nog inte vunnit något sen Skaparstigens tax! Det skall bli urspännande med ett överraskningspris!

Jag har fått flera förfrågningar på om jag kan sy upp saccosäckar på beställning. Och visst kan jag det! Jag har bara inte uppdaterat OttoPippismodeller på jättelänge nu... Måste göras! Den ligger tyvärr helt hopplöst efter vad gäller mitt utbud. Det finns massa modeller som ännu inte är utlagda där. Kanske något jag också borde pyssla med i veckan....

Hoppas ni alla har haft en bra påsk. Vi "ses" om ett tag!

Vårutmaningen...

...hos Tokigt å Likt gick jag ju med i. Och nu är det ju vår. Till och med här i Göteborg. Så då var det väl dags att börja med den då. Den går ut på att utöka sin basgarderob med lite matchande kläder.

Jag är egentligen ganska tråkig. Inte så vansinnigt färgstark alltid egentligen fast jag vill. Om jag skall rannsaka mig.... Klär mig ofta i svart, grått och rött. Så vad fasen. Då fick det bli en tunika i dom färgerna då. Kommer att matcha mina gråa och svarta jeans, andra överdelar och min nya knallröda korta manchestervårjacka (dock inte den gröna jackan, måste hitta på något till den också.. en kjol kanske.....).

Bara rätt och slätt en busenkel tunika. Lite båthals, lite trekvartsärm, lite utsvängd nedtill. Sitter som en smäck. Är till mig! Trevlig helg allihop! Håll tummarna för att vi hinner påbörja ommålning av sovrum, knoddfri slapptid, träning samt att fira knoddmormors födelsedag under den!

Nu över till...

...vuxenkläder!! Detta är den första vuxenklänningen i raden av ett antal beställningar och byten som måste knåpas ihop framöver. Med just denna fick jag överraska i tygval och valde en nyligen införskaffad lakansväv (som visserligen är grönare än vad färgerna visar här). Ärmarna skulle vara lite vida och i 3/4. Först hade jag tänkt göra dessa helt i lakansväven men ångrade mig till en volang vid ärmsluten istället. Resten av ärmen samt fram- och bakstycken är i svart stretchfrotté. Det skall bli väldigt spännande att få reda på hur klänningen mottas.

Det är lite synd att jag inte har kunnat visa dessa klänningar live på sistone eftersom de senaste sydda har gjorts i en storlek som inte alls är min (och jag äger heller inte till mitt förtret någon Diana). Men eftersom jag nu har avverkat 7 beställningsplagg på raken skall jag snart klippa till och sy mitt första bidrag till Vårutmaningen. En tunika till mig själv, och den skall ni få se på, live. :-).

P.O.S.E design har förresten tagit ett jättebra initiativ! Nämligen en sambeställning av storlekslappar!! Häng med du också vetja!! Ju fler vi blir desto billigare! Jag har varit med på sådana här sambeställningar förr och det har lönat sig nämnvärt mot att man skulle beställa själv. Lite pill för den som håller i det hela, men då är det ju bara att tacka så mycket för att något sådant här dras igång! Tack P.O.S.E!

Och en rosa...

Härmed är vår-Vinga-beställningarna till stammisen avklarade och ivägskickade! Den rosa hade det enda förståeliga kriteriet att den skulle vara i fordonstyget. Och jag ville ha den ganska enkel. Tyget talar ju så bra för sig självt. Och jag har tyckt mig märka att beställaren gillar lila. Därav den blålila muddrullån. Vingaklänningarna har utan större konkurrens blivit mina beställares klänningsfavvo. På andra plats kommer Baby Grace. Roligt, för båda modellerna är så kul att göra.

För övrigt har vårat föräldrakooperativ blivit helt utslaget av kräksjukan!! I går var all personal hemma utom en och alla barn utom fyra!! USCH! Varenda vinter sedan knoddarna kom har vår familj drabbats ganska hårt av kräksjukorna. Förra vintern 5 gånger tror jag. Efter det i fyra månader i sträck var det endast två lekar som knoddarna lekte, nämligen: "Jultomten som kommer med klappar" samt "Kräkas i hink och bli tröstad". De turades om med rollerna.... I år trodde vi att vi skulle klara oss.... Vi blåögda, naiva små knoddföräldrar.....

Sticker emellan....

... med några beställda mössor... är vad jag gör idag. Och bjuder på tuffsingar och gladingar... dom vilda.... fyllda av stolthet och vilja....

En oreange...

...skulle det också vara! Det är så himla kul att få fria händer i sina beställningar. Inte för att just den här klänningen är något under av tygkombinationer precis, men det är alltid kul att få botanisera bland sina tyger och välja och passa ihop själv. Jag hade ett knalloreange mjukt jeanstyg hemma som fick bli klänningens bas. Till detaljer två stycken olika oreangerosa tyger som matchar varann.

Men tänk vilket troll det kan gå i sådan här ganska simpel sömnad. Glömde förtvätta tyget innan tillklippning och fick tvätta de redan utklippta delarna, blev fransiga med krympte som tur var inte. Jag sydde fel med kantbandsknytningen och fick göra om. Sydde fast baksidan med avigan ut när jag sydde fast armarna. Skulle spätta bort det nedersta tyget på baksidan eftersom avigsidan på sömmen nu var synlig där, men sprättade istället den korrekta framsidan. Blev arg och klippte av hela nedertyget och ändrade det till en volang istället (blev i o f s en kul detalj). Glömde av att nålinställningen var åt vänster när jag skulle sy fast namnlappen så den sömmen hamnade mitt på bandet, sprätta göra om. Glömde storlekslapp osv, osv... Ofattbart! Som pricken över i:et har vi också blivit sjuka över helgen mitt i vårt överraskningsbesök hos knoddmormorn och fick akut-åka-hem två mil mitt i natten.... Pust!

Jag har dock en trivial fråga att ställa er! Som bekant kommer ju mönster i halva delar för att man skall vika tyger i trådraken vid tillklippning. Som bekant är mönsterpassningen inte alltid helt lätt vid randiga, prickiga och mönstrade tyger. Som bekant är trikå inte alltid helt lätt att få till jämn, tex vid vikning. Hur gör ni alla när ni skall klippa ut mönsterdelar i mönstrade besvärliga tyger? Är det bara jag som gör ett nya mönsterdelar som är hela för att få till det? Finns det andra bra tips eller knep?

Nu får ni har trevlig fortsatt söndag allihop! Själv skall jag återvända till mina sjuka barn och vårda dem!

En lila...

...löd en av de tre vår-Vinga-beställningarna från stammisen. Har nu äntligen börjat ta tag i dom. Fria händer som jag hade hittade jag en härligt mjuk plommonlila babycord i gömmorna som jag tyckte skulle kunna passa. Till det ett avvikande tyg från Hemtex med lila, rosalila och oreangeröda blommor. Hela härligheten bandkantades med blålila snedslå och dess sömsmåner stickades ned med blålila tråd. Hoppas den känns lila nog...

Dagens triviala fråga ställer jag inför tänkt och planerad sömnad framöver. Det är ju så att många av er sömnadsbloggare syr fantastiska väskor. Jag häpnas ofta över hur otroligt proffsiga de ser ut! Själv har jag tänkt i typ två års tid nu att börja sy väskor men aldrig kommit till skott. Nu har jag dock både beställningar på lut samt att min egen väska har ett oroväckande hål i botten som bara verkar växa.... Därför undrar jag helt enkelt: Har ni några bra tips på axelremmar, stängningsanordningar, beslag mm till väskor??

För ganska länge sedan fick jag den här awarden från Singh och Mysigtdesign! Tack snälla, snälla ni! Den har ju kuskat runt nu ett tag bland en himla massa bloggar så jag väljer den enkla vägen att föra den vidare till alla bloggar jag besöker! Ni inspirerar mig alla så otroligt! Och vet ni.... i morgon är det helg :-)

Knyt en Knut!

Först och främst: Tack alla underbara OttoPippiläsare för era härliga kommentarer om saccosäckarna! Dom är liiiiiite tömda nu och används flitigt och kommer att bli ännu bättre när de sätter sig något.

Okej, då får man ta tag i lite beställningar igen då. Först ut två halsdukar som skall matcha två av dom här. Helt enligt beställaren i ny OttoPippimodell, Knut, med knytning i halsen. Näst på beställningsturen blir ett gäng Vingaklänningar. SEN skall jag faktiskt ta mig an mitt första bidrag till Vårutmaningen :-). Som sagt, varva yrkesdelen av OttoPippi med det egna skapandet...

Jag står i ett litet vägskäl i livet. Det kringflackande arkeologyrket är inte lätt med småknoddar. Speciellt inte i dessa upphandlings- och omorganisationstider... Försöker sadla om. Bara typ herren i sinnenas rike och antagningsenheten på en viss utbildning vet om det kommer att gå i lås. Jag själv vet ingenting. Åtminstone inte förrän i sommar. Men min livssituation får mig också att tänka tillbaks... På tiden som förändrade mig... Och på en tid som såg ut såhär...... (*lycklig*).

Saccosäckar!

Jag har ju lovat mig att sticka emellan med egna projekt mellan beställningarna. Och för att hålla mitt löfte till mig själv tog jag tag i ett under lång tid åsidosatt knoddprojekt, nämligen deras efterlängtade "fåtöljer". Knoddarna har alltid legat på täcken framför Bollibompa på tv:n (soffan ratas) och de börjar minst sagt bli för stora för det nu.

Beroende på hur man lägger säckarna kan man antingen mer sitta i dem eller också ligga när kvällsvällingen skall intas. De består av en fylld innerpåse och ett utbytbart och tvättbart överdrag (och av dessa är det ju bara att sy fler av så kan säckarna skifta uteseende efter infall och smak).Innerpåsens sömmar försökte jag få så starka och hållbara jag kunde med först en overlocksöm, innanför det en raksöm och sedan stickade jag ner sömsmånerna. Dagens triviala fråga är given: Hur gör ni när ni när vi vill ha riktigt starka sömmar?

Innerpåsarna är fyllda med cellplastkulor. Ett tips är att ta kontakt med er lokala trähandel för att införskaffa sådana. Där köpte jag en 500 literssäck för en femtedel av priset hos tygåterförsäljare (och en sån räcker till ca 4 saccosäckar till barn). Det blev en STOR säck :-). Knoddpappan och jag fick med gemensamma krafter uppe på vinden fylla saccosäckarna med dessa små, små, små statiska kulor som milt uttryck vill flyga omkring och fastna överallt. Tips nr 2 är att INTE ha på sig en stickad långärmad tröja när du sticker ner armen bland kulorna.... (hrrmm) OttoPippi-ateljén och dito sykrypinnet i all ära men det har en del att önska var gäller utrymme. Så för att sedan kunna sy igen hålet på det minst sagt otympliga sömnadsarbetet var jag tvungen att lyfta ut gamla Bettan i köket, vilt påhejad av nyfikna katter.

Efter lite bollande med min ömma moder gjordes överdragspåsarna utan extra rymd (blev bra, hade nog annars halkat runt på innerpåsarna). Som stängningsanordning valde jag bort blixtlås som verkligen blir pilliga att laga om de skulle gå sönder av knoddkastningar och allehanda andra påfrestningar. Det fick bli tryckknappar som sattes på en knappslå på halva bottenplattan.

Knoddarna har härmed fått egna fåtöljer!! (Lite för välfyllda sådana dock, så ikväll skall de tömmas något, något för den allra yppersta komforten :-)).

Födelsedagspresent...

Gamla Bettan... Min mekaniska gamla arbetshäst... Min Bernina... Ärvd från min ömma moder vars Berninor i långsam takt avlöser varandra. Världens bästa symaskiner tycker hon. Länge har jag känt att jag har klarat mig alldeles utmärkt med gamla Bettan som enda vanliga symaskin. Även om hon tillverkades någon gång för eoner sedan mellan 1981-86. Även om hon redan ansågs lite uttjänt och ärvdes mig för sisådär 15 år sedan.

Men så på sistone har jag haft en längtan... En längtan efter en snygg undertrådssöm. En längtan efter automatisk knapphålssömnad. Och framförallt en längtan efter undertrådstrasselfri sömnad när jag skall sy i fler än typ två tyglager. Jag höll faktiskt på att bli helt galen vid min armbandssömnad. Jag svor åt min så annars älskade Bettan som inte klarade fyra lager bomullstyg! Trassel och skitfult på baksidan av armbanden! Fick handrulla fram och det blev ändå trassel! Man fick ju skämmas för henne!!! Och tid tog det! Fick panik med tanken på att två balklänningar snart skall sys samman med fula sömmar!! Jag ville också ha en Easy Jeans som "alla andra"!!!!!!

Och så faller dig sig som så... Att jag fyller relativt jämt i år. Men det dröjer nästan ett halvår tills dess. Men då har jag världens snällaste föräldrar. Som tycker att jag skall ha en bra symaskin. Som tycker att det inte gör så mycket med ett halvår hit och dit. Som tycker att jag bara skall beställa en Easy Jeans. Som tycker jag skall passa på när det fanns en för 1000 kronor billigare just nu. En splirrans ny. Av alla mina nuvarande tre symaskiner har ingen varit splirrans ny förut. Den kommer om två veckor... Lycka...

Gamla Bettan skall inte slängas. Hon skall kanske ibland tjäna med sin smalare friarm. Hon är kult. Men framför allt skall hon ärvas igen, i det tredje rakt nedstigande kvinnoledet. Knoddarna önskar sig nämligen en alldeles egen symaskin! För de gillar också att skapa. I väntan på symaskin och textilkonst ägnar de sig oftast åt kritor. Och gör läckra gubbar med ben, fötter, armar, pannor, kinder, öron, hår, ögon, näsor, ögonbryn och sist men inte minst en himla massa tänder...

Några beställda mössor...

...har nu färdigställts. Och en himla massa beställningar framöver att ta tag i har jag. Skall göra det också. Och ännu senare i vår blir det också riktigt spännande när två olika balklänningar till före detta kollegors döttrar skall sys. Ganska pirrigt... Men först - och främst - och näst på tur - och som högprioritet - blir det STORA klumpar till mina egna knoddar :-).

För jag har kommit fram till det här. För att OttoPippi-harmoni skall uppstå. Och för att ideér och kreativitet skall kunna flöda. Och för att utveckling skall kunna ske. För att allt skall bli ännu roligare. Skall jag börja med att vid jämna mellanrum bara lägga beställningarna åt sidan. Då skall jag sy till mig själv, de mina, eller helt enkelt bara okynnessy...... :-)

Smyckestema

Nu var det längesen nåt hände här på bloggen. Jag har faktiskt inte sytt så mycket den senaste dryga veckan. Tyvärr inte hängt med på alla andras bloggar heller. Vi har varit bortresta på långhelg, haft besök och jag har helt enkelt haft annat för mig :-). Det som emellertid har sytts på sistone är det här:

Nämligen armband, som lämpligen bärs såhär:

Och det här:

Nämligen halsband, som lämpligen bärs såhär:

Dessa ställdes ut på Ulricamässan tillsammans med unika stickade smycken sisåhär:

...och sisåhär:

Försäljningen blev sisådär....