
Jag är ju med på
använd-det-du-har-utmaningen hos
Bea nu i mars. Det hela är mycket nyttigt för mig. Hade jag inte varit med hade jag tex i shoppat mig ännu fattigare än vad jag redan är (om möjligt) i lördags hos en
nyupptäckt second hand med helt
vansinnigt häftiga (och tyvärr väldigt dyra)
retrotyger. Nu är det såhär att jag faktiskt har lite egna undantag i utmaningen -
nödvändigheter för att pyssel överhuvudtaget skall vara möjligt får faktiskt inhandlas. Som dragkedjor till beställningar (tack
Sygryn). Och nya jättebra nålar som inte
trasar sönder alla mina tyger (tack
Bibbi). Och tack alla andra som gett mig tips på varför nål gör hål och tack
MG-Tyger som faktiskt tänker ersätta mig!
I helt rätt
använd-det-du-har-anda lägger jag också nu ut dessa tidigare icke
bloggade små
landskaps-Boot-byxor. De syddes i
detta bytet och skickades iväg till underbara
Solig för ganska länge sedan. Nu tog jag bilden - som jag hade - och la ut den! Håll till godo!
Och vet ni vad? Det börjar mer och mer framträda att det var en
hiskelig tur att jag inte sålde mer än vad jag gjorde på mässan i söndags!! Jag behöver verkligen mina
grejer till påskmässan. För redan efter mindre än halva den här veckan har jag fått 6 nya beställningar som lagts till högen av alla andra redan antagna beställningar och allt annat som skall sys i mars! Och här har jag legat sjuk och
deckad och isolerad i sovrummet och inte orkat göra nånting!!! Det är verkligen dags att upp och hoppa nu!!! Vik hädan
Mykoplasma!!!
Medans jag legat i min sjuk-karantän har ju min sambo fått
vabba hemma med
knoddsen hela veckan (vi brukar ju annars försöka dela på den biten så mycket som möjligt eftersom den uppstår ganska ofta numera). Sambon är verkligen den bäste pappan jag kan ha till
knoddarna!! Han är så självklar med dem och enligt mitt tyckte oftast en roligare och bättre konfliktlösande förälder än vad jag är... Jag har allt hört från min sjukbädd!! Men jag undrar bara vad han
försöker säga mig?? Det kan väl aldrig vara så att det känns lite instängt att själv ta hand om två jättesjuka
knoddar en hel vecka utan den minsta lilla hjälp... med nåt faktiskt... eller?? :-) :-) :-)