Sticker emellan....

... med några beställda mössor... är vad jag gör idag. Och bjuder på tuffsingar och gladingar... dom vilda.... fyllda av stolthet och vilja....

En oreange...

...skulle det också vara! Det är så himla kul att få fria händer i sina beställningar. Inte för att just den här klänningen är något under av tygkombinationer precis, men det är alltid kul att få botanisera bland sina tyger och välja och passa ihop själv. Jag hade ett knalloreange mjukt jeanstyg hemma som fick bli klänningens bas. Till detaljer två stycken olika oreangerosa tyger som matchar varann.

Men tänk vilket troll det kan gå i sådan här ganska simpel sömnad. Glömde förtvätta tyget innan tillklippning och fick tvätta de redan utklippta delarna, blev fransiga med krympte som tur var inte. Jag sydde fel med kantbandsknytningen och fick göra om. Sydde fast baksidan med avigan ut när jag sydde fast armarna. Skulle spätta bort det nedersta tyget på baksidan eftersom avigsidan på sömmen nu var synlig där, men sprättade istället den korrekta framsidan. Blev arg och klippte av hela nedertyget och ändrade det till en volang istället (blev i o f s en kul detalj). Glömde av att nålinställningen var åt vänster när jag skulle sy fast namnlappen så den sömmen hamnade mitt på bandet, sprätta göra om. Glömde storlekslapp osv, osv... Ofattbart! Som pricken över i:et har vi också blivit sjuka över helgen mitt i vårt överraskningsbesök hos knoddmormorn och fick akut-åka-hem två mil mitt i natten.... Pust!

Jag har dock en trivial fråga att ställa er! Som bekant kommer ju mönster i halva delar för att man skall vika tyger i trådraken vid tillklippning. Som bekant är mönsterpassningen inte alltid helt lätt vid randiga, prickiga och mönstrade tyger. Som bekant är trikå inte alltid helt lätt att få till jämn, tex vid vikning. Hur gör ni alla när ni skall klippa ut mönsterdelar i mönstrade besvärliga tyger? Är det bara jag som gör ett nya mönsterdelar som är hela för att få till det? Finns det andra bra tips eller knep?

Nu får ni har trevlig fortsatt söndag allihop! Själv skall jag återvända till mina sjuka barn och vårda dem!

En lila...

...löd en av de tre vår-Vinga-beställningarna från stammisen. Har nu äntligen börjat ta tag i dom. Fria händer som jag hade hittade jag en härligt mjuk plommonlila babycord i gömmorna som jag tyckte skulle kunna passa. Till det ett avvikande tyg från Hemtex med lila, rosalila och oreangeröda blommor. Hela härligheten bandkantades med blålila snedslå och dess sömsmåner stickades ned med blålila tråd. Hoppas den känns lila nog...

Dagens triviala fråga ställer jag inför tänkt och planerad sömnad framöver. Det är ju så att många av er sömnadsbloggare syr fantastiska väskor. Jag häpnas ofta över hur otroligt proffsiga de ser ut! Själv har jag tänkt i typ två års tid nu att börja sy väskor men aldrig kommit till skott. Nu har jag dock både beställningar på lut samt att min egen väska har ett oroväckande hål i botten som bara verkar växa.... Därför undrar jag helt enkelt: Har ni några bra tips på axelremmar, stängningsanordningar, beslag mm till väskor??

För ganska länge sedan fick jag den här awarden från Singh och Mysigtdesign! Tack snälla, snälla ni! Den har ju kuskat runt nu ett tag bland en himla massa bloggar så jag väljer den enkla vägen att föra den vidare till alla bloggar jag besöker! Ni inspirerar mig alla så otroligt! Och vet ni.... i morgon är det helg :-)

Knyt en Knut!

Först och främst: Tack alla underbara OttoPippiläsare för era härliga kommentarer om saccosäckarna! Dom är liiiiiite tömda nu och används flitigt och kommer att bli ännu bättre när de sätter sig något.

Okej, då får man ta tag i lite beställningar igen då. Först ut två halsdukar som skall matcha två av dom här. Helt enligt beställaren i ny OttoPippimodell, Knut, med knytning i halsen. Näst på beställningsturen blir ett gäng Vingaklänningar. SEN skall jag faktiskt ta mig an mitt första bidrag till Vårutmaningen :-). Som sagt, varva yrkesdelen av OttoPippi med det egna skapandet...

Jag står i ett litet vägskäl i livet. Det kringflackande arkeologyrket är inte lätt med småknoddar. Speciellt inte i dessa upphandlings- och omorganisationstider... Försöker sadla om. Bara typ herren i sinnenas rike och antagningsenheten på en viss utbildning vet om det kommer att gå i lås. Jag själv vet ingenting. Åtminstone inte förrän i sommar. Men min livssituation får mig också att tänka tillbaks... På tiden som förändrade mig... Och på en tid som såg ut såhär...... (*lycklig*).

Saccosäckar!

Jag har ju lovat mig att sticka emellan med egna projekt mellan beställningarna. Och för att hålla mitt löfte till mig själv tog jag tag i ett under lång tid åsidosatt knoddprojekt, nämligen deras efterlängtade "fåtöljer". Knoddarna har alltid legat på täcken framför Bollibompa på tv:n (soffan ratas) och de börjar minst sagt bli för stora för det nu.

Beroende på hur man lägger säckarna kan man antingen mer sitta i dem eller också ligga när kvällsvällingen skall intas. De består av en fylld innerpåse och ett utbytbart och tvättbart överdrag (och av dessa är det ju bara att sy fler av så kan säckarna skifta uteseende efter infall och smak).Innerpåsens sömmar försökte jag få så starka och hållbara jag kunde med först en overlocksöm, innanför det en raksöm och sedan stickade jag ner sömsmånerna. Dagens triviala fråga är given: Hur gör ni när ni när vi vill ha riktigt starka sömmar?

Innerpåsarna är fyllda med cellplastkulor. Ett tips är att ta kontakt med er lokala trähandel för att införskaffa sådana. Där köpte jag en 500 literssäck för en femtedel av priset hos tygåterförsäljare (och en sån räcker till ca 4 saccosäckar till barn). Det blev en STOR säck :-). Knoddpappan och jag fick med gemensamma krafter uppe på vinden fylla saccosäckarna med dessa små, små, små statiska kulor som milt uttryck vill flyga omkring och fastna överallt. Tips nr 2 är att INTE ha på sig en stickad långärmad tröja när du sticker ner armen bland kulorna.... (hrrmm) OttoPippi-ateljén och dito sykrypinnet i all ära men det har en del att önska var gäller utrymme. Så för att sedan kunna sy igen hålet på det minst sagt otympliga sömnadsarbetet var jag tvungen att lyfta ut gamla Bettan i köket, vilt påhejad av nyfikna katter.

Efter lite bollande med min ömma moder gjordes överdragspåsarna utan extra rymd (blev bra, hade nog annars halkat runt på innerpåsarna). Som stängningsanordning valde jag bort blixtlås som verkligen blir pilliga att laga om de skulle gå sönder av knoddkastningar och allehanda andra påfrestningar. Det fick bli tryckknappar som sattes på en knappslå på halva bottenplattan.

Knoddarna har härmed fått egna fåtöljer!! (Lite för välfyllda sådana dock, så ikväll skall de tömmas något, något för den allra yppersta komforten :-)).

Födelsedagspresent...

Gamla Bettan... Min mekaniska gamla arbetshäst... Min Bernina... Ärvd från min ömma moder vars Berninor i långsam takt avlöser varandra. Världens bästa symaskiner tycker hon. Länge har jag känt att jag har klarat mig alldeles utmärkt med gamla Bettan som enda vanliga symaskin. Även om hon tillverkades någon gång för eoner sedan mellan 1981-86. Även om hon redan ansågs lite uttjänt och ärvdes mig för sisådär 15 år sedan.

Men så på sistone har jag haft en längtan... En längtan efter en snygg undertrådssöm. En längtan efter automatisk knapphålssömnad. Och framförallt en längtan efter undertrådstrasselfri sömnad när jag skall sy i fler än typ två tyglager. Jag höll faktiskt på att bli helt galen vid min armbandssömnad. Jag svor åt min så annars älskade Bettan som inte klarade fyra lager bomullstyg! Trassel och skitfult på baksidan av armbanden! Fick handrulla fram och det blev ändå trassel! Man fick ju skämmas för henne!!! Och tid tog det! Fick panik med tanken på att två balklänningar snart skall sys samman med fula sömmar!! Jag ville också ha en Easy Jeans som "alla andra"!!!!!!

Och så faller dig sig som så... Att jag fyller relativt jämt i år. Men det dröjer nästan ett halvår tills dess. Men då har jag världens snällaste föräldrar. Som tycker att jag skall ha en bra symaskin. Som tycker att det inte gör så mycket med ett halvår hit och dit. Som tycker att jag bara skall beställa en Easy Jeans. Som tycker jag skall passa på när det fanns en för 1000 kronor billigare just nu. En splirrans ny. Av alla mina nuvarande tre symaskiner har ingen varit splirrans ny förut. Den kommer om två veckor... Lycka...

Gamla Bettan skall inte slängas. Hon skall kanske ibland tjäna med sin smalare friarm. Hon är kult. Men framför allt skall hon ärvas igen, i det tredje rakt nedstigande kvinnoledet. Knoddarna önskar sig nämligen en alldeles egen symaskin! För de gillar också att skapa. I väntan på symaskin och textilkonst ägnar de sig oftast åt kritor. Och gör läckra gubbar med ben, fötter, armar, pannor, kinder, öron, hår, ögon, näsor, ögonbryn och sist men inte minst en himla massa tänder...

Några beställda mössor...

...har nu färdigställts. Och en himla massa beställningar framöver att ta tag i har jag. Skall göra det också. Och ännu senare i vår blir det också riktigt spännande när två olika balklänningar till före detta kollegors döttrar skall sys. Ganska pirrigt... Men först - och främst - och näst på tur - och som högprioritet - blir det STORA klumpar till mina egna knoddar :-).

För jag har kommit fram till det här. För att OttoPippi-harmoni skall uppstå. Och för att ideér och kreativitet skall kunna flöda. Och för att utveckling skall kunna ske. För att allt skall bli ännu roligare. Skall jag börja med att vid jämna mellanrum bara lägga beställningarna åt sidan. Då skall jag sy till mig själv, de mina, eller helt enkelt bara okynnessy...... :-)

Smyckestema

Nu var det längesen nåt hände här på bloggen. Jag har faktiskt inte sytt så mycket den senaste dryga veckan. Tyvärr inte hängt med på alla andras bloggar heller. Vi har varit bortresta på långhelg, haft besök och jag har helt enkelt haft annat för mig :-). Det som emellertid har sytts på sistone är det här:

Nämligen armband, som lämpligen bärs såhär:

Och det här:

Nämligen halsband, som lämpligen bärs såhär:

Dessa ställdes ut på Ulricamässan tillsammans med unika stickade smycken sisåhär:

...och sisåhär:

Försäljningen blev sisådär....

När gardinlängden inte räcker till...

...på längden får man ta till med volanger! Då kan det bli som så här, nämligen Baby Grace-klänning i ny tappning samt matchande ny byxmodell (odöpt och troligtvis under konstruktion). Setet skall snarast iväg till tygbetalande stammis. Visst är det härligt att idka byteshandel!? Och till råga på allt med second hand-material. Ett markant utropstecken till konsumstionssamhället, liksom.

Dagens triviala fråga:

Hur ofta servar ni era maskiner? Er vanliga symaskin, er overlock, er coverlock?

Jag har aldrig testat...

...hårband förut! Varför det? När jag tänkt så länge att knoddarna nog skulle gilla dem. Det var ju både apenkelt och gick skitsnabbt. Fast visst lyckades jag komplicera till vändsömnaden något. Tror det hade varit bättre att utgå från att den smala delen träs in i den breda istället för tvärtom :-). Mindre knöligt så...

Provsydde alltså dessa hårband i trikå. Men finessen med modellen är ju också att de kan göras i alla tänkbara tyger. Av alla tänkbara överblivna tygstumpar dessutom. (Tänker i härliga vintagetyger. Med små detaljer. Så som tygrosor. Eller knappar. Eller tovade bollar. Eller nåt...). Borde passa utmärkt som marknadssömnad!

Hårbandssömnaden för mig osökt in på: Dagens triviala fråga!
Finns det någon bra vändmojäng som man borde haft för länge sen till att vända trånga tygtunnlar med? Vad heter en sån i så fall? Och vart får man tag på den?

PS! Dagens lärdom: Även om man inte är nån bullmamma som saftar och syltar. Och även om man prövar på att sylta ändå. Och även om man blandar allsköns bär på samma gång. Och även om man inte vet hur mycket socker det ska i. Och även om man inte vet om nåt annat ska i. Och även om man glömmer kvar syltkastrullen på spisen kokandes när man syr. Och även om resultatet ser ut som något kletigt onämnbart. Så kan sylten smaka gott! :-)

FYNDAT...

...har jag gjort. På Emmaus vinterrea. Inte jättemycket. Men jättebilligt. Så jag är nöjd! :-)


För övrigt har jag tagit det lite lugnt och marknadssömnaden framskrider sakta med säkert (snaaart kommer bilder). Nedan syns en medarbetare som med hjälp av nyinköta kurvmallar ägnar sig åt mönsterkonstruktion...
Nu skall snart samtliga damer i hushållet hemlig-hemma-pyssla inför firandet av knoddpappans födelsedag.... Ajö!

Vad gör mänschan??

....kanske ni tänker? Jo, jag syr för fulla muggar inför det här:

Min mamma och jag var på Ulricamässan och ställde ut redan förra året. Kan väl inte säga att affärerna gick lysande direkt, men i år har vi en annan approach, ett nytt koncept och en mer enhetlig tanke. Jag kan säga att det har med dekoration att göra... Sedan är det ju så himla, himla kul att göra något sånt här tillsammans! :-). Vi är taggade! Jag återkommer om detta när sömnaden framskridigt lite mer.

Har en fråga till er andra bloggsömmerskor. Vet nån var jag kan hitta ganska mjuk och följsam denim?? En beställare vill ha det till en klänning. Någon?

I brist på färdiga alster lägger jag ut en bild på mig och min sambo. Om någon någongång undrat hur vi ser ut....

Knoddmamman och knoddpappan

Pinsamt....

...var ordet! Denna byxbeställning hade på något outgrundligt vis fallit mellan stolarna, raderats bort i mailhögen, bedömts bara vara en förfrågan, förträngts... ja fråga mig inte. Men pinsamt var det när ett mail dimper ner som frågar hur det går med beställningen.... från november!!!! Snacka om OttoPippistress, prioritering, ilsömnad och rabattering. :-)

Hur som helst så är det första gången jag gör Hänga-byxan i trikå. Nästan bättre än i bomull tycker jag eftersom livslängden på byxan då ökar markant. Tygval av beställare men jag vågade mig på att använda turkos tråd i stickningarna på muddrullån. Gillar när tråden avviker från mudden och matchar det övriga (syns nog bara om ni klickar på bilderna dock). Tre olika längdmöjligheter går att erhålla i axelbanden.

Dagens triviala fråga:

Gillar ni trekolumniga bloggar? Ändrade just min... Vet inte om det blev bra eller bara grötigt... Om bilder på kläder i sidelementen blir bättre eller ännu rörigare... Jag vill ju helst hålla det rent och luftigt...

Till sist. Vi garvar högt åt knoddarna varje dag. Eller med dom kanske man skulle säga. Eller för att dom är så himla underbara och älskade och barn. Knoddarna har just lärt sig att säga "godnatt och sov gott, puss puss" på engelska när vi lägger dem. Engelska är kul att kunna. Speciellt ordet för puss. "Goodnight, sleep tight, kiss, kiss". Så går vi ut. Bara för att höra precis när vi stänger dörren:

"Mamma?"

"Ja?"

"Bajskorv!" ....det sista trotsknodden sa innan hon föll in i sömnen.....

Kram....

....till alla på alla hjärtans dag! Här har den mest firats med sömn. Sen firar jag att min förkylning börjar släppa som hindrat både bloggkoll och sömnad det sista. Har endast en grön fordonsmössa på väg till beställare att visa upp.

Nuförtiden är knoddarna oftast"pjinsessoj". Sånna klär sig helst i "jusjåsa". Det bråkas också vem som dagen till ära skall få vara Pippi. Men igår var vi bannemej pirater här hemma, som klarade sig på stormande hav, sköt kanonkulor på katterna, gjorde farliga miner, strandade på en öde ö, styckade en orm, sa "HA, HAA!!", grävde ner en skattkista i garderoben, sjöng piratsånger, skrämdes med en piratflagga så folk bajsade på sig, dansade med stora kliv, drack rom tills vi kissade på oss och ritade en klurig skattkarta...

Blålila!

Snörvel, host och feberfrossa..... En dunderförkylning har bromsat upp sömnadsfarten här hemma. Egentligen håller jag ju på med en liten marknadsproduktion (mer om det sen) men jag är tvungen att sticka emellan med lite beställningar också. Som detta set. Stamkund tillika tygbetalerska har beställt en Baby Grace-klänning i det turkoslila blomtyget som är populärt bland beställarna. Jag förstår dom. Det är fint. Till detta matchande tajts som jag hoppas inte blev för långa och smala.

Apropå tyger så dimper det ju ner och in tyger till sykrypinnet med ojämna mellanrum. Något som jag är extremt dålig på är att visa upp dem. Gör ett undantag och visar några av de senaste tillskotten. Någon favorit?

Knoddarna såg för ett tag sen om Haiti på morgontv. Det bekymrade dem. Jordbävningar bekymrade dem. Knoddpappan gjorde sitt bästa för att förklara. Trotsknodden konstaterade efter stund att jorden skakar bara och husen ramlar bara "i ett annat läskigt land". Så svårt det är med föräldraskapet... Förklarandet av all nöd och allt lidande i världen. En utmaning...

Till liten en...

Läsningen av domen lade sordin på helgstämningen.. Fredagskvällen tillbringades till stora delar gråtandes med ett glas rött och knoddpappan. Lördagen ägnades åt sömn, loppisbesök med öm moder och ännu mer sömn. Gaskade upp mig och sydde lite igår emellertid. En beställning från en av mina damer som skall på dop nästa söndag och behövde en present. Mamman till den lilla flickan kör lastbil, pappan äger ett entreprenadföretag och farbrorn är grävmaskinist. Gissa vilket tyg som då passade? Det finaste av dom fina. Och dessutom, "grönt är fint till rosa", sa min ömma moder för ett tag sedan. Och det är det ju. Limegrönt bestämde jag var finast. Så det så!

Dagens triviala fråga:
Har man stor användning av en skräddarlinjal?
Jag har alltid lite problem med fyrkanter, räta vinklar, cirklar och svängar när jag gör egna mönster. Därför har jag också alltid undrat om en sådan linjal egentligen är ovärdelig? Och hur den bäst ska användas? Och om jag är den sista sömmerskan på jorden som inte har en sån? Är det så månne???

var det dumt....

... att läsa domen?
om hur det gick till när någon tog min väns liv?

var det dumt...

att få inse hur brutalt och hur övervåldsamt det hade gått till?

hur han hade lidit?

var det dumt...

att veta?

eller ville jag det?

14 år fick han som gjorde det, som tog...

Nåt "girly"...

...skrev den gamla goda vännen som flyttat till London och blivit 4-barnsmor om sin presentklänningbeställning... Hon gillade en snarlik jag gjorde för sisådär ett år sedan så varför inte göra det enkelt för mig när jag ändå hade tygerna kvar? London calling och bara adressen kommer är den snart där.

Och här hemma har den nattliga ängslan börjat lägga sig och slumrandet börjar gå bra. Monstren slickar och äter inte längre, bara ett litet knoddtroll får "summertime", en dörr med öppen glänt och en madrass vid sin sida (vyss på dig, suss på dig, se på mig, vyss på dig...).

Livet snurrar vidare och trots arbetsfriheten är det fullt upp med kursuppföljning som ska planeras, marknadssömnad som måste påbörjas, beställningar som skall sys, bokproduktion som skall bli klar, lägenhetsrenoveringar som efterlängtas, föräldrakooperativ som skall pimpas, familjeekonomi som skall granskas, datorer som skall servas, barnvagnar som skall kånkas fram och tillbaka i Linnestadens snödrivor och diskmaskiner som skall köpas. Det är tur att man har medhjälpare:

Dagens triviala - och irriterande - fråga:

När ni skall sy ihop två muddkantande stycken med overlocken, brukar styckena hamna ojämnt i början av sömmen då?

Det gör dom på min overlock. Heeeela tiden! Det översta stycket verkar "puttas ned" av syfoten. Blir inte jämnt. Har tänkt, trixat och knåpat för att försöka undvika detta med att handrulla de första stygnen, hålla i styckena så ordentligt jag bara kan, sy så långsamt jag kan, flytta in styckena så nära nålarna jag kan innan sömnad osv. Men ännu inte hittat det bästa sättet för att undvika detta irritationsmoment! Tips? Lätta på trycket bokstavligt talat?

PS! I morgon måste jag jobba..... med annat än OttoPippi.... jag måste.... snälla lova mig...

Slim L

Nyttosömnaden fortsätter... Denna tröjmodell kallar jag Slim L. Den tajtare typen av tröja. Tycker att det är snyggt och den ökar retrokänslan ytterligare i denna typ av tyger. Var faktiskt först lite orolig att mina inte helt pinniga knoddar skulle kunna ha modellen :-), och klippte därför bara till två. Landskapstyget är fortfarande ett av mina absolta favvisar och det bruna nattåget får nu bevisa sig även hos mig vad gäller färgkvalitet. Muddrullå är snyggt! Så snyggt att jag har svårt att göra nåt annat med tröjor... även om jag här tvingade mig till en coverfåll nedtill. Det förlänger längden lite tycker jag.

Nyttosömnad i all ära och det är ju bra om barnen har kläder men sjuttsingen vad det suger efter kul ny sömnad nu. I huvudet snurrar olika nya roliga modeller runt i oftast enfärgade tyger med stora knappar och markanta fickor. Och inte blir det bättre av att jag har tvångssömnad på tur.....

Fast det vill jag inte ens tänka på. Jag vill tänka på dagens triviala fråga. Som jag inte ens vet om den är så trivial. Jag är hur som helst mycket nyfiken på era svar på den. Den lyder: Hur storleksanpassar ni era egna mönster? För mig brukar det vara så att när jag gör en ny modell gör jag den så den passar mina egna barn, då vet jag ju också i vilken storlek jag har gjort mönstret. För att sedan översätta detta till storlekar från 0-7 år (som jag oftast syr i) har jag två olika sätt:

Antingen tittar jag på ett annat befintligt mönster och tittar på var och hur mycket man i detta har lagt ut (eller in). Gör sedan likadant på samma ställen i mitt eget mönster.

Eller också har jag ett annat sätt. Jag lägger ut mitt egna mönster (exempelvis mitt byxmönster) på ett befintligt (kopierat) byxmönster och ritar upp mitt mönster på detta. Då ser jag hur mitt mönster ser ut i förhållande till det befintliga i just den storleken. Nu kan jag välja en annan storlek av det befintliga mönstret och ritar sedan ut mitt mönster igen genom att kolla hur det såg ut i den första storleken (nån som förstod???)

Jättenyfiken på era svar!