Julgrismysteriet

Knappt har jag hunnit hem förrän jag skall iväg igen. Här i Gbg har jag mest hunnit med att kalasa. Ingen sömnad, inget pyssel. Vi skall dessutom fortsätta vårt vidlyftiga leverne nere i Malmö i morgon och några dagar framöver då det blir Jesus Christ Superstar och ena favvokusinen som gäller! Det jag egentligen vill säga är:

- Kära medbloggare, förlåt att jag inte hunnit kommentera era inlägg på väldigt länge. Jag har inte glömt er. Jag struntar inte i er. Jag har bara haft annat att göra. Det skall bli bot och bättring med start nästa vecka då VARDAGEN hälsar på igen.
- Kära, kära medbloggare igen, det kommer snart sömnadsinlägg åter hos OttoPippi. Jag lovar. Inget mer svammel nu. Inte så mycket och ofta i alla fall.
- Kära beställare som jag har pågående kontakt med, jag kommer inte att kunna läsa mina mail igen nu på några dagar. Bara så ni vet varför jag inte hör av mig.
- Kära Kalunji, får jag tid över hör jag av mig.
- Kära OttoPippialias. Jag lovar att bättra mig och ta itu med alla dina ideér till skapande snarast. Alltså när du och jag är tillbaka.

Apropå absolut ingenting alls så stod den här bland våra saker i hyreshusets källare strax innan jul:
Under sig hade den en lapp fastsatt med texten:
"Till mina små extra mammor som tagit så väl hand om mig när jag varit sjuk!"
På lappen stod även OttoPippis riktiga namn och ett hjärta. Baa!!? Här hemma har vi verkligen ingen aning vem som skänkt oss den lilla julgrisen! Inte heller har vi något minne av att knoddarna skulle ha tagit hand om någon sjuk presumtiv givare (eller gris heller för den delen). Så, om du - hemlige välgörare - läser detta så tusen TACK!! Grisen bor under granen brevid en skidåkande tomte, är uppskattad och mår bra.