Hjälp! Var börjar man igen efter 11 månaders avbrott? Hur tar man vid? Hur förklarar man sig? Först och främst TACK (!) alla ni som har hört av er och undrat vart jag tog vägen, ni är värda en liten förklaring. I korthet hände det här förra hösten: beställningarna blev för många för mig, jag hann inte sy något annat, jag hann inte utvecklas som sömmerska eller pröva nya idéer, lusten och orken försvann, jag fick ett nytt jobb där skaparlusten tillfredställdes istället, jag hade stora problem med nacke, axlar och rygg vilket gjorde sittningar i sykrypinnet svårt, jag började träna flera kvällar i veckan vilket tog tid, jag slutade sy, blogga eller följa andra, jag slutade gå in på min OttoPippi-mail, jag missade meddelanden från er, jag fick ångest när jag upptäckte dem långt senare, jag gick under jord.
Men i våras satte jag igång igen. Att sy. Vältränad, med skaparlust och utan värkande nacke. Bara till mig själv och de mina. Bara när jag hann, bara det jag ville, till dem jag ville, eller till det vi behövde. Inga krav på vare sig cyberspace eller produktion. Men det är också så att jag saknade mina medbloggerskor, mycket! Sömnaden är ännu mer givande när man befinner sig det underbara sammanhanget, som är med alla er. Därför har jag längtat efter sömmerskebloggosfären, velat börja igen, även om det har tagit emot. För, som sagt, var och hur tar man vid? Ett hjärnspökehinder större än Hadrianus mur har det känts som ibland. Men, well, nu är jag igång. I min takt.
Med risk för att missa flera av er, speciellt tack och förlåt till Strömming, Benglan, Solig, Makrill, KlaramedK, Thea, Marie, Karin, Linda, Anne Grete, Milla och Moa (och andra) som har hört av sig till mig och i många fall inte fått nåt svar.
Här har ni en vårsömnad. Två Insa-kjolar. Drygt 150 sömmar.
