Vi storstadsbor är...

...på landet! Och har sommarlov!! Vilket innebär att jag knappt kan lägga ut detta inlägg med min även annars vanligtvis skittröga dator och nu till råga på allt med bärbart landet-bredband! Det innebär även att det är totalt meningslöst att ens försöka gå in på alla andras bloggar och kommentera där (vilket hade tagit hela dagarna). Som tur är innebär det också bad, sol, grönska, djur, lugn, nära och kära och ett gott liv helt enkelt...

Innan vi for damp den här boken ner i brevlådan:

Kanske är jag typ sist på jordklotet att skaffa den, men tänkte att den skulle inspirera mig till en massa kjolsömnad åt mig själv. Till er som ändå ännu inte har den kan jag ju meddela att den inte innehåller några mönster, men dock väl beskrivningar och exempel på hur man räknar ut olika kjolmodeller utifrån sina egna mått. När det är sommar vill man ha nya kläder och suget efter att sy till sig själv blir liksom större då. Synd bara att över halva sommaren redan gått (snyft) och att jag förmodligen inte kommer att ta mig i kragen med egensömnad förräns typ brittsommaren lider mot sitt slut.... Nåväl, det får väl bli höstkjolar då... Kram till er alla! Nu skall jag ut på verandan! Och smutta :-)

Hmmmmm.....?

Jag har en riktig stamkund som i princip beställer fler miniklänningar än vad jag hinner producera :-). Hon ville ha en i denim, med något färgstarkt till, med runda fickor, med kort lite puffig ärm. Såhär blev resultatet. Känner mig lite osäker på den här... Jovars !, kanske ni tänker. Men faktum är att denna kvinna, likt mig själv, gillar det lite galna och myckna :-). Men ändå.... Kanske valet av färg till denimen (sverigeflagga?), den randiga trikån...., den lilla ärmen (för mycket Ziggy Stardust?). Hmmmmm.... Mailar över en bild till henne så får vi se vad domen blir...

Här också tre par sommarfötter under svajande kjolar ute på landet! Enligt knoddarna ett par "skrynkliga" och två "vanliga".... :-)

Snälla människor...

...finns det.

Som till exempel Strömming.

Som tänker på mig när hon skall göra sig av med tyger.

Och kommer ihåg vad jag gillar.

Och i princip skänker bort.

Ett döhäftigt retrotyg.

Tack!

....eller som min väskbeställerska.

Som tydligen också skapar.

Och som överraskade mig med en present idag.

Hennes prismiga örhängen!

Så förvånad det gjorde mig.

Och tusan vad glad jag blev!

Tusen tack snälla!!

Inte klokt...

...hur allt plötsligt kan vända. Morfar svimmade inte av en ny stroke utan av lågt blodtryck. Nu håller jag alla tummar för att han skall trillfriskna snart och få komma hem igen. Knodden badar i antibiotika så att inga öron värker och är glad och nöjd som aldrig förr. Katten led inte heller smärtsamt av FORL (denna gudsförgätna sjukdom) utan hade allmänt dåliga tänder. Den andra kattens tass mår också bra numera....

Inte nog med goda nyheter. För ett tag sedan så vann jag ju också Miniskunks tävling! :-) Med bästa priset dessutom, nämligen ett par meter av den bruna hjärtvelouren som ni kan se ovan. Passande nog det så hade jag suktat efter det tyget länge men inte kommit till skott att köpa det.

Får jag också lov att nedan bjuda på utslagen knodd, strax före öroninflammation, nyligen städande sitt rum och svabbande golv i kök, hall, badrum samt del av vardagsrum... Social delaktighet... Det gör vem som helst en smula trött och nöjd...

Jag har haft...

... bättre dagar än den jag hade igår. Usch när de man älskar mår dåligt. Min morfar har nyligen fått en stroke och svimmade av föll illa natten till i går, nu har de röntgat hans huvud för att se varför... Min ena knodd fick öroninflammation av sin förkylning och skrek av smärta i 1 1/2 timma innan doktor och smärtstillande... Min katt fick diagnosen FORL, en mycket smärtsam tandsjukdom som förmodligen kommer att göra honom helt tandlös i framtiden, han skall röntgas, sonderas och skrapas i morgon... Som grande finale på dagen trampade den andra katten på en illhet platta (jag hade gjort te), först låg han och flämtade sedan haltade stackarn omkring ett tag...

Efter att ha gråtit en skvätt över alltings jävlighet gjorde jag ett nytt försök att knåpa ihop knoddarnas nya solhattar. Och visst gör bilderna från den lilla mannekänguppvisningen att man torkar tårarna, börjar småle och återfår en varm känsla i hjärtat??

Med rätt sömsmån så passar dom nu i alla fall. Denna gång fick det bli den lite mer romantiska stilen med rosa blomster och två olika spetskanter. Lika men inte identiska.

Inget mattegeni....

Knoddarna behöver nya solhattar. De som sytts av knoddmormorn börjar bli för små. Och så såg jag några fantastiska nysydda solhattar hos Znok och vara bara tvungen att försöka mig på likadana (tack snälla Znok för mönsterbeskrivningen). Vändsydda. Superenkla. Och otroligt coola i modellen. Bara att frossa i sina secondhandfyndade tyger till dem.

Vilket jag gjorde. Men som tur var klippte jag bara till en först. Det där med matematik är tydligen inte min påse. Alls. En cirkels sömsmån blev i min lilla hjärna bara enkel och inte dubbel. Därav blev hatten 8 cm för liten. Men ganska fin. Passar nog en 0-1 åring skulle jag tro. Kommer att läggas ut bland färdiga alster till salu på OttoPippismodeller. Tänker att i morgon skall jag sy två nya.... större....

För övrigt är det tropisk hetta i Götet. Och lika fuktigt överallt som inne i Universeums regnskogsavdelning. Liksom ingen idé att platta håret på morgonen... Vi skulle nog behöva åska av oss lite granna här...

Och annars hostar ena knodden för fjärde dagen i rad, knoddpappan har åkt i väg på urnsättning och katten tappat tänderna. Men snart.... snart.... om typ 1 1/2 vecka sisådär.... SEMESTER!! Då skall hallen bli fin, beställningar sys, tid tillbringas på landet och i sjöar. Då kanske min födelsedagspresent anlänt. Den lilla, behändiga, men ändå så bra och med sån kvalitet. Hoppas jag...

Stortröjans vandring

Det var en gång en OttoPippi som skulle sy sig en stortröja till vårutmaningen. Den blev stor. Fast på fel sätt, liksom. OttoPippi såg ut att vara lika stor som hela tröjan när hon tog den på sig. Det var inte det som hade varit meningen... Stortröjan gavs bort till öm moder som inte tyckte stortröjan var stor nog. Då togs stortröjan med under en midsommarhelg till gammelmoster. Det framgår inte exakt vad gammelmoster tyckte om tröjan, men hennes man gillade den. Tuff såg han ut i den också. Och glad blev han för den. Så glad att han gav bort ett par av sina fina handsmidda literörhängen i utbyte mot tröjan. Snipp, snapp, snut!

Åsså lite kik på nyligen fyndade tyger...

En strandväska...

...inspirerad av Linnzan fast på OttoPippivis...

...med reglerbar axelrem...

...och två innerfickor

...skall snarast levereras till beställare!

För övrigt flyger tiden förbi. Jag som skulle sy så mycket nu. Och blogga. Och följa alla andra bloggar. Och kommentera dem. Istället gäller sommarbad, en konfirmationsstöld, lite jobb, träningspass, för stora spisar i för små hål några människor kommit och gjort, målning av föräldrakooperativ, sömn, mm....

Och sist men inte minst en födelsedagspresent till mig själv...

...som om jag känner mig själv rätt kommer att uppta en hel del av min fria tid framöver...

:-) :-) :-)