Nåt "girly"...

...skrev den gamla goda vännen som flyttat till London och blivit 4-barnsmor om sin presentklänningbeställning... Hon gillade en snarlik jag gjorde för sisådär ett år sedan så varför inte göra det enkelt för mig när jag ändå hade tygerna kvar? London calling och bara adressen kommer är den snart där.

Och här hemma har den nattliga ängslan börjat lägga sig och slumrandet börjar gå bra. Monstren slickar och äter inte längre, bara ett litet knoddtroll får "summertime", en dörr med öppen glänt och en madrass vid sin sida (vyss på dig, suss på dig, se på mig, vyss på dig...).

Livet snurrar vidare och trots arbetsfriheten är det fullt upp med kursuppföljning som ska planeras, marknadssömnad som måste påbörjas, beställningar som skall sys, bokproduktion som skall bli klar, lägenhetsrenoveringar som efterlängtas, föräldrakooperativ som skall pimpas, familjeekonomi som skall granskas, datorer som skall servas, barnvagnar som skall kånkas fram och tillbaka i Linnestadens snödrivor och diskmaskiner som skall köpas. Det är tur att man har medhjälpare:

Dagens triviala - och irriterande - fråga:

När ni skall sy ihop två muddkantande stycken med overlocken, brukar styckena hamna ojämnt i början av sömmen då?

Det gör dom på min overlock. Heeeela tiden! Det översta stycket verkar "puttas ned" av syfoten. Blir inte jämnt. Har tänkt, trixat och knåpat för att försöka undvika detta med att handrulla de första stygnen, hålla i styckena så ordentligt jag bara kan, sy så långsamt jag kan, flytta in styckena så nära nålarna jag kan innan sömnad osv. Men ännu inte hittat det bästa sättet för att undvika detta irritationsmoment! Tips? Lätta på trycket bokstavligt talat?

PS! I morgon måste jag jobba..... med annat än OttoPippi.... jag måste.... snälla lova mig...